Imorse sökte jag högskolekurs. Jag liksom?! Skoltrött som få, men jag vet vad jag

vill. Jag har sökt Psykologi 1, vårterminen blir det nog Psykologi 2, om jag inte får jobb då,

Men om jag inte får jobb så ska jag läsa det. Psykologi är något som länge intresserat mig,

så tror jag ska klara av att läsa det trots skoltröttheten.
En framtidsdröm jag har, när jag har eget stall och det ni vet ;), är att ta emot ungdomar som 

har det tufft, att dom ska få ha egen häst på halvtid, dvs, 3-4 dagar i veckan ska dom komma

och ta hand om hästen och det som rör den hästen i stallet. En trygg plats, en fristad. 
Jag skulle vilja sammarbeta med Soc, behandlingshem, KRIS, ja, alla orginisationer som har 

ungdomar med ett svårt förflutet, eller föräldrar med problem. Alla ungdomar som behöver fly

världen när det blir för mycket. Jag vill att mitt stall ska bli deras egna lilla värld, just då, där dom

kan känna sig trygga och känna att någon litar på dom. Jag vet, att hästar och djur i över huvud

taget är en trygghet för många ungdomar, speciellt dom som känner sig illa behandlade av 

människor. Kolla bara på mig, jag har dom senaste 5 åren tytt mig mer till Bente och Rebell än

någon människa, någonsin! Hästarna, Rebell, är mitt liv, där jag har en fristad, där känner jag

en trygghet, mer trygg än i närheten av någon människa. Jag vet så väl hur mycket djur kan

hjälpa, och jag vill hjälpa andra ungdomar. 

Och förhoppningsvis kan jag snart börja hjälpa. Igår var jag och min klass på studiebesök

på KRIS Kalmar, och jag passade på att snacka med en där om att dom gärna får besöka MRK,

och jag hoppas det blir något av det, han tyckte om idéen iaf :D 
Det är en framtidsplan, för mig.

//Sofie

Nu är det ju inte så att jag har Rebell själv, Ronja och jag delar honom.
Men trots att vi är två om honom så händer det ibland att ingen av oss kan rida.

Om det faller rätt in i schemat så kan han vila eller så kan mamma promenera honom,

men ibland måste någon annan rida honom.

Jag hör och läser ofta "ingen annan kan rida min häst, han är för svår/het/stark!"
Jag tror faktiskt inte på det om jag ska vara ärlig. Det är snarare ägaren som är rädd

att någon annan ska rida hästen bättre. Men det vill man ju inte erkänna, bättre att säga

att hästen är svårriden! Och jag förstår inte varför ryttare har en sån panik över att

andra kan rida hästen bättre än en själv.
Jag låter ofta andra rida Rebell. Varför? Därför!
Som när vi var till Turkiet, då red Annie honom, och han var så jäkla fin när vi kom hem
igen, med andra ord, hon har ridit honom bra! Mjuk och fin i munnen, lyssnade på sätet och
skänklarna på ett helt annat sätt. Igår fick Ronjas pojkvän Mathias rida, vilket var
väldigt inspirerande, för han kunde sitta ner i Rebells trav, andra gången han rider hästen,

och jag fick då en chans att lära mig hur han gjorde, och då kunde tillochmed jag sitta ner
några steg, mer än jag klarat de senaste tre åren! Och Mathias som är så lång, kommer åt
Rebell på ett annat sätt, och det kändes när jag satt upp, han lyssnade bättre på skänkeln. Flera
gånger har jag låtit duktiga ryttare sitta upp, Tove, Mathilda och Lisa i stallet, Anna som stått
i stallet innan, Jessica som jag jobbade med  tre år sen, mina vänner Maria och Riley, pappa och
mamma, våra tränare Pernilla och Lee, vår hovslagare Tommy, flera av dom väldigt duktiga
ryttare och alla rider olika! Och varje gång så ändras åtminstone något med Rebell till det bättre.
Det är väldigt sällan något ändrats till det sämre. Och det är nyttigt att se sin häst från backen
också! Visst att jag ser Rebell från backen när Ronja rider,men vi är så vana vid att se varandra
rida att man kan missa saker, för det kommer inte fram när vi rider. Som igår när Mathias red,
så såg jag i högergaloppen att han slängde konstigt med vänster framben, vilket visade sig vara
att han satt fast i bogen, stenhårt, en stor knuta som jag direkt kunde massera loss. Jag kanske

inte hade upptäckt den om Ronja ridit, för hon (och jag) är för det första 30 cm kortare än Mathias,

som jag sa innan så kommer Mathias åt honom på ett annat sätt, så det kanske inte hade visat sig
om Ronja eller jag ridit, för vi kan inte kräva samma saker som Mathias kan. Jag tror inte att jag
eller Ronja rider Rebell bäst av alla i hela världen, men vi känner honom bäst av alla, vi vet vad
som krävs, man måste lära sig rida Rebell. Tillexempel så har ingen ryttare som suttit på Rebell 
dom senaste tre åren, varit så nära tretaktig galopp som Ronja och jag är nu för tiden, för att vi har

arbetat oss hit, vi kan honom utan och innan. Men det är fortfarande otroligt nyttigt att låta andra

rida, som Annie och Mathias, jag har fullt förtroende för dom, jag vet att Rebell är i goda händer

när jag inte är hemma när dom sköter om honom, en stor trygghet!

Summan av kardemumman!
Låt andra rida din häst, du kanske lär sig något på det.

 

//Sofie